Det finns många gammelskogar som huggs utan protest, för att ingen märker att det sker, och många som huggs trots protester. Skogen i Bassegielas står än. Vi hoppas att den får fortsätta göra det.
I början av januari 2015 avverkningsanmäldes området av Arjeplogs allmänning: 88 hektar gammelskog som är nyckelbiotop och tjäderlekplats. Skogen ligger i Semisjaur-Njarg samebys året-runt-marker för renskötsel, och ordet Bassegielas betyder ”helig plats”. Vid samrådet sade samebyn nej till avverkningen, utan att allmänningen brydde sig om det. Avverkningen godkändes också av Skogsstyrelsen.
Skogen ligger inom den tidigare gränsen för svårföryngrad skog, omgiven av gamla hyggen där återväxten varit närmast obefintlig. Samtidigt som Skogsstyrelsen alltså godkände denna avverkning, har de polisanmält en skogsägare några mil därifrån som plockhuggit 17 hektar skog enligt Mats Hagners NaturKultur-metod, eftersom han enligt dem äventyrar skogens produktivitet och inte främjar skogens utveckling. Hur tänker de sig att ett kalhygge på Bassegielas skulle främja skogens utveckling?
Allmänningen har nu lovat att vänta i tre år med avverkningen för att Länsstyrelsen ska få tid att ta fram bytesskog och göra naturreservat i Bassegielas, så förhoppningsvis får detta fall en lycklig upplösning. Vi hoppas att allmänningen håller sitt löfte.
Om du vill veta mer: läs Björn Mildhs brevväxling med den lokala skogsstyrelsen och med Monika Stridsman om Bassegielas. Björn utnämndes nyligen till en av årets två skogshjältar av Skydda Skogen.